Två på vift

Vi nådde Santiago de Compostela i söndags efter 34 dagars vandrande.

Det känns helt ofattbart att vi vandrat 80 mil och varit på väg i 5 veckor. Och nu är vi framme... nästan! Vi fortsätter ut till havet, till Finisterre. Marie till fots och Rose-Marie med buss.

Nu har vi haft 3 ganska tunga dagar upp och nerför bergen. Detta har tagit lite på oss så vi känner oss rätt så trötta nu. Ett knä behöver stöd och en arm behöver stavvila. Vi har nu avverkat 71 mil och har bara 9 mil kvar. Vi räknar med att nå Santiago på söndag. Orkar inte skriva mer nu men humöret är det inget fel på... Hejdå

Vi har nu tagit oss över bergen och som högst var vi på 1515 möh. Vi märkte tydligt hur starka vi blivit i benen för det var inte jobbigt alls. Det var underbart vackert med bergssidor fulla av blommor i olika färger. Kvällen tillbringades framför en öppen brasa i en liten mysig bergsby. Gåendet är som en självklarhet, vi går 8-9 timmar utan problem men trötta såklart. Normalt sett går vi ca 6-7 timmar per dag. Vi läser alla kommentarer med glädje och tackar alla som följer oss men våra möjligheter till Internet är begränsade. Kramar från oss två som såklart vill komma fram, Ultreia!

Vi i León, en kulturell eftermiddag.



Den första regniga dagen.



Fikapaus, på väg upp i bergen.



Torsdag 9 juni, dag 24 - Cruz de Ferro.



En liten by på vägen.



Underbart vackra vyer i bergen med ginst, ljung och fjärilslavendel‏.



Vi följer pilarna...

 

Du gamla du fria... Häromkvällen satt vi ett helt gäng och alla sjöng sina nationalsånger, vilken härlig känsla. Vi tillbringade gårdagen i Leon, en stor stad med 130.000 invånare. Vi kom dit efter bara 5 timmars vandring så vi var pigga och fräscha och kunde ägna eftermiddagen åt kulturella intressen. Vi bodde hos nunnorna i Benedictinklostret där vi för första gången fick sova åtskilda, kvinnor och män.

Vårt gamla gäng har delvis splittrats men nya vänner tillkommer hela tiden. Efter tre veckors vandring från St Jean har vi träffat flera som varit utmattade och behövt vila sig en dag, vi har än så länge inte behövt någon vilodag. Idag när vi lämnade Leon såg vi att vi hade 30,6 mil kvar till Santiago. Vi har alltså nu gått 50 mil... Landskapet förändras nu till mer bergigt efter flera dagars vandring i slättland. Hasta Luego, vi vill aldrig komma fram...   

Long time no seen...

Vi klarar numera bara av de mest enkla funktioner som att äta, gå, sova...
I Burgos var det festival och massor med folk på gatorna. I en stor stad (170.000 invånare) träffar man nästan aldrig någon man känner, men vi träffade precis alla vi lärt känna på vägen. Vi blev lite överrumplade av storstaden, vi som mest går genom folktomma byar och landskap. Vi har haft sol och varmt alla dagar men dagen efter Burgos var det blixt och dunder och på slutet av den långa 33 km dagsetappen blev vi mycket blöta. Vi har lämnat olivlundar och vingårdar och vandrar nu över mesetan på oändliga grusvagar genom bördiga landskap och sädesfält. Allt är så vackert i betraktarens ögon...

Vi följer rutiner varje dag, ljuset tänds kl. 06.00 och alla packar sina ryggsäckar, på kvällen släcks ljuset kl. 22.00 och dörren låses. Om man inte är inne kl. 22.00 så får man sova ute. Det har varit nära ögat... Häromnatten hade vi förstås ett helt hotell för oss själva och fick nyckeln till dörr och vinskåp när ägaren gick hem.

Vi är tacksamma att våra fötter fungerar bra, vi har bara mindre blessyrer. Vi bär på mindre än 7 kg vardera, vi förstår nu hur lite en människa egentligen behöver, vi är så lyckliga! 

Kramar från två peregrinos!