Sahagun Dag 17
Long time no seen...
Vi klarar numera bara av de mest enkla funktioner som att äta, gå, sova...
I Burgos var det festival och massor med folk på gatorna. I en stor stad (170.000 invånare) träffar man nästan aldrig någon man känner, men vi träffade precis alla vi lärt känna på vägen. Vi blev lite överrumplade av storstaden, vi som mest går genom folktomma byar och landskap. Vi har haft sol och varmt alla dagar men dagen efter Burgos var det blixt och dunder och på slutet av den långa 33 km dagsetappen blev vi mycket blöta. Vi har lämnat olivlundar och vingårdar och vandrar nu över mesetan på oändliga grusvagar genom bördiga landskap och sädesfält. Allt är så vackert i betraktarens ögon...
Vi följer rutiner varje dag, ljuset tänds kl. 06.00 och alla packar sina ryggsäckar, på kvällen släcks ljuset kl. 22.00 och dörren låses. Om man inte är inne kl. 22.00 så får man sova ute. Det har varit nära ögat... Häromnatten hade vi förstås ett helt hotell för oss själva och fick nyckeln till dörr och vinskåp när ägaren gick hem.
Vi är tacksamma att våra fötter fungerar bra, vi har bara mindre blessyrer. Vi bär på mindre än 7 kg vardera, vi förstår nu hur lite en människa egentligen behöver, vi är så lyckliga!
Kramar från två peregrinos!
Vi klarar numera bara av de mest enkla funktioner som att äta, gå, sova...
I Burgos var det festival och massor med folk på gatorna. I en stor stad (170.000 invånare) träffar man nästan aldrig någon man känner, men vi träffade precis alla vi lärt känna på vägen. Vi blev lite överrumplade av storstaden, vi som mest går genom folktomma byar och landskap. Vi har haft sol och varmt alla dagar men dagen efter Burgos var det blixt och dunder och på slutet av den långa 33 km dagsetappen blev vi mycket blöta. Vi har lämnat olivlundar och vingårdar och vandrar nu över mesetan på oändliga grusvagar genom bördiga landskap och sädesfält. Allt är så vackert i betraktarens ögon...
Vi följer rutiner varje dag, ljuset tänds kl. 06.00 och alla packar sina ryggsäckar, på kvällen släcks ljuset kl. 22.00 och dörren låses. Om man inte är inne kl. 22.00 så får man sova ute. Det har varit nära ögat... Häromnatten hade vi förstås ett helt hotell för oss själva och fick nyckeln till dörr och vinskåp när ägaren gick hem.
Vi är tacksamma att våra fötter fungerar bra, vi har bara mindre blessyrer. Vi bär på mindre än 7 kg vardera, vi förstår nu hur lite en människa egentligen behöver, vi är så lyckliga!
Kramar från två peregrinos!
Kommentarer
Postat av: Tibor Minya
Hola Peregrinos!
Cómo estás?
Ni drar på ordentligt. Över 400 km har ni vandrat nu. Räknar man exakt så är det 412 km och det är mer än hälften. Enligt boken Camino de Santiago är det 381 kr kvar och det blir 15,5 dagsetapper. Vad jag förstår vill ni gå ända ner till havet då tillkommer 87 km. Vilka tappra kvinnor!
Njut ovh ha det så skönt. Kan ni fixa lite bilder?
POK /Tibi
Postat av: nahid
Så kul att följa er på er resa ni modiga pregerinos!! Jag önskar att jag var med!
Trackback
